tomt.

Svängde förbi Matlida en stund idag.
Det kändes konstig att vara där på ett sätt och på ett sätt inte.
Har inte varit där sen senast jag var hemma.
Och då var allt så uppochner. Underbart och kaos.
Det kändes tomt att se de saker som en gång hört hemma där som
snart ska flyttas därifrån.
Tar du med dej allt?

Är jag kär i kärleken?

Men jag mår okej nu.
Nånting inom mig säger att det är påväg att bli bra.
Det är som sagt me, myself and I nu.
Och det är nog det bästa för mig.

/Ella.