tisdag 1 juli 2008

Too many days,

Missnöjd går hon genom stan med väskan slappt i handen.
Håret uppsatt i en slarvig tofs och smink sen igår.
Minnen sen gårdagens kväll.
Visst var det roligt. Hon log och skrattade.

När man inte vill bli sedd är man osynlig.
Nar man inte vill veta låtsas man.
När man inte vill se så blundar man.
Allting går att sudda bort.

Skuggor från förut som jagar och skrämmer.
Det är inte som förr.Nej inte alls.
Men samma skuggor gör sig påminda.
Om hon fanns där då.

När man inte vill bli sedd är man osynlig.
Nar man inte vill veta låtsas man.
När man inte vill se så blundar man.
Allting går att sudda bort.

Var finns vi i allt det här?
När ser hon den hand som sträcks ut.
Det finns alltid en som väntar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar