Tornespel

Egentligen är det nog meningen att jag ska vara hemma idag.
Morgonen kom med sitt mulniga leende mot mig och jag lägger märke till den bultande huvudvärken, tröttheten som aldrg vill gå ur och smärtan i foten av att jag gick aldeles för mycket på mitt getingstick igår.
Men vissa saker går inte att göra så mycket åt.
Dagen väntar med en blandning av vanliga svenssons utklädda till medeltida människor och riddare i tornespel och jag som är där som fisken i vattnet. Dock är utklädningen inte min grej.
Jag vill bara inta en bra plats där jag kan titta på hela skådespelet. Ta med en härlig fika och njuta av att nästan vara tillbaka i en tid som jag facineras av. Dock ej av allt. Ty medeltiden var inte så bra för de flesta.

Så det är dags att få i sig lite frukostoch göra något åt huvudvärken och fixa til sig lite granna.
Men gårdagen var givande med gammalt folk och nya ansikten. Men som alltid så e det som man går där och hälsar och pratar med alla men känner ingen. "Alla känner apan men apan känner ingen" heter det ju. Dessa bekantskaper. Jag måste se till att göra nåt åt det? Handplocka några som jag vill försöka känna mer eller bara skita i det?
Nackdelen är att flesta i min "umgängeskrets" är karlar. Och det går inte hur man än gör(Det finns få undantag.) att umgås mycket med killar för det blir bara fel till slut. Om inte t.ex någon har partner. Då kan det fungera. Men man kan fortfarande inte umgås mycket som man vill göra. Men aja. Jag ska inte gå in på den diskutionen.
Jag har många manliga vänner. Säkert mer än kvinnliga. Jag har förmågan att tycka det e svårare att umgås med tjejer ibland.

Notis. Singel i 109 dagar. Och än kan jag inte sjunga som Bo Kaspers Orkester gör.

/ Ella.