Det är så jävla ovärt att saker och ting ska bli förstörda. Och jag blir så arg på mig själv för jag låter dig få mig att känna mig som ett objekt du kan göra vad du vill med. Jag blir så arg på mig själv för jag låter dig förstöra mitt goda humör. Och jag blir ledsen för att du inte förstår mig och inte ens verkar vilja försöka. Och jag blir så ledsen när vi inte ser på saker och ting på samma sätt och i det här fallet går det inte komprimissa, det ät ju antingen eller för det verkar ju inte gå det ena eller andra. Jag tycker det är så synd. Så sjukt synd.
Att vi kan vara så olika på det här planet och för mig så spelar det stor roll. Tyck för fan att jag e löjlig men då är det ingenting värt. Då undrar jag ibland vem som är ung och gamal.

Snälla, ni som känner mig, som vet att jag blir sån här. Ring och och prata med mej och och ni vet vad ni ska säga för att jag bara ska strunta i det hela och sluta bry mig.