Första dagen i skolan?

Första dagen i skolan har ju alltid varit nåt speciellt. När man var liten var man alltid nervös och lite orolig. Och i mitt fall var jag mestadels bara orolig och hade ont i magen. När man blev äldre blev det ju annorulunda. Man är ganska avvaktande och tillbakadragen för att kunna se över situationen. Man ser på alla nya människor och undrar vad de är för några. Vilken plats kommer de ta i gruppen? Vem kommer ta mycket/lite plats, vem kommer vara den sociale, blyga, omtänksamma eller dryga personen. Kommer alla att komma överens eller kommer despyterna komma igång redan från början?

En annan sak som är lite rolig också med första dagen/veckan/månaden att folk är så uppstylade. Alla vill se så fräscha ut och snygga kläder. Ingen vågar riktigt vara som man ändå kommer vara sen. Jo, en trött mjukisbyxmänniska.I vart fall på den typ av linje jag kommer att gå. Efter en vecka kommer alla knalla runt i mjukiskläder då man minst tre ggr i veckan dansar, vi bor ute i skogen och hinner inte med nåt annat ändå. Orka hålla på att vara snygg? Fast jag vet att jag kommer att vara likadan, gå upp tidigt första dagen, duscha, sminka mig, fixa håret och fundera på vilka kläder som passar bäst att ha första dagen. Vad som kommer ge det bästa intrycket för de andra. Och sen när man väl lär känna varandra så kommer man sunkigare och sunkigare till skolan. Till slut är vi en hög av mjukisbyxor hela bunten. Och det är gött. Synd att det inte kan vara så från början. Men man måste som sagt känna av alla andra först. Vad det är för människor.

Så, jag kommer stå där på måndag morgon den 10:e aug och fundera på vad jag ska ha på mig, vända och vrida på plaggen för att till slut lite halvnöjd ta min vän och longboard till skolan och möta alla mina nya klasskamrater.

/E