Envishet, vårrus och lite hopp.

Japp. Jag överlevde vårruset detta året också. Precis som förra året sprang jag med mina glada och grymma Friskiskamrater. Var inte så överdrivet taggad under dagen då jag visste att jag inte skulle kunna ge 100%. Muskelbristningen i baksida lår hänger fortfarande med och som mest när jag springer. Visst, det är "bara" Vårruset men när det gäller tävlingar vill jag kunna ge precis allt. Var anmäld till tidtagning-klassen så fick som tur var iallfall starta med de första. Trängseln i starten är aldrig kul. Hann panikkissa innan start, hitta några av mina lagkamrater för lite pepp och sen bar det iväg.

Jag räknade ner varenda kilometer. Målet var att inte gå nån sträcka. Har inte haft en enda löptur sen skadan utan att gå. Så springa hela vägen i behagligt tempo var tanken. Sen går det ju inte riktigt som man vill. På gott och ont. Jag gick ingenting men behagligt tempo var lite underdrift. Sprang snabbare än tänkt och det har jag fått pina för idag. Kom runt på 25.15 vilket såklart är sämre än förra året och inte världens bästa tid för att va mig men samtidigt var det en helt okej tid för att inte kunna ge 100%. Och framför allt det bästa var att om man bortser från att det gör ont i varje löpsteg så hade jag energi kvar. Jag var inte totalt slut när jag kom i mål. Hade jag inte haft ont hade spänsten och styrkan i benen varit så mycket bättre. Det ger ju helt klart hopp och framför allt att inte ge upp löpningen. I kind of like it och är envis som tusan. Sen att jag idag fick betala för att jag borde sprungit lite lugnare tyvärr. Men det gör inte katastrofont. Kommer nog va över imorgon.

Det var dessutom för första gången på flera år REGNFRITT och solen sken när vi hade picknick :-)

Kvällen avslutades med första Semifinalen i ESC och i princip alla de bidrag jag vill ha till finalen gick vidare. Wining! Färsk ananas till snacks var inte fel det heller!

Grymma laget! Bra jobbat!

Gott!!