Varför?

Varför måste man välja det ena eller andra? Men samtidigt. Hade du verkligen varit min vän och brytt dig om mig så hade du varit glad för min skull vad du än kände. Vet du att du får mig att känna mig helt betydelselös? Som att jag så ifall för dig bara var ett tillfälligt nöje? Ingenting som är värt att kämpa för? En vänskap jag trodde att vi hade, värd att kämpa för?

Men jag kommer i håg det som du sa, Träffar jag dig kommer det bara vara mer än vän.

Mina vänner säger åt mig att jag inte borde lyssna på dig, att du bara faktiskt bara behandlar mig illa. Att du bara fått mig att känna mig otillräcklig för dina krav och idér. Och nu när du säger att du "sänkt" dina krav, tror du inte att jag känner mig ännu mer värdelös nu? Att nu är jag god nog åt dig men inte innan?

Förstår du över huvudtaget vilket situation du sätter mig i?

Du hade din chans men du tog den inte. Och även om jag hade haft kvar några känslor för dig nu så vet jag inte om jag hade vågat låta det bli något mer. För osäkerheten skulle nog alltid finnas där och skava om att jag inte är god nog för dig. Att jag skulle finnas där tills du hittade någon bättre.

Jag har hela tiden oroat mig över vad du känner och hur du har det, Vad du tycker och hur du ska reagera. Hur jag inte ska såra dig och och viljan att så otroligt gärna vilja ha dig kvar som vän.

Kanske e det dags att följa mitt eget hjärta. Förlåt mig, men jag behöver och vill ha någon som älskar mig för den jag är. Som överser med mina fel och brister och som e villig att växa tillsammans med mej.

Jag vill så gärna behålla din vänskap. Men bollen ligger hos dig. Ditt val vad du vill göra med den. Ditt val att visa att jag faktiskt betyder något för dig och inte bara var en i mängden.

Tyck att jag e löjlig eller barnslig. Men det är jag. Detta är jag. Take it or leave it.

/E