Sju års olycka?

Då var ännu en dag slut.
Och idag har varit mest en seg dag.

Jobbade som vanligt och det var tröttsamt, 5:e dagen i rad
och två till kvar innan jag äntligen får helg.
Efter jobbet drog jag dock iväg på bokrean (Äntligen!) och köpte 6 st nya böcker.
Bar runt dem över halva stan för att hinna förbi posten och skicka iväg ett litet paket till min pärla CEE. Hon som gjorde min dag för den delen.
För när jag kommer hem ligger det ett friskis&Svettis-kuvert innanför min dörr.
Jag tänkte att, nu ska de väl påminna mig om medlemsavgiften eller nåt. Men icke.
I detta kuvert ligger ett brev från min underbara vän! Två A4 långt brev till mig med massa kärlek i det! Kunde inte behöva det bättre än nu ensam som jag är :P

Sentimental idiot som jag är lipar jag nästan när jag läser det. Du tar upp så mycket som jag saknar. Jag saknar dig och våra påhitt. Men snart får jag träffa dig min underbara vän. September var ju sist. Fy på oss att vi låtit det gå så länge!

Jag ska svara, Jag lovar! :D

Så när jag kommit hem och städat och fixat lite och ska gå och handla lyckas jag med det klantigaste av det mesta, tappa balansen och trampa på min spegel som ligger på golvet. KRAAAAAS lät det. och det var min stora spegel dessutom. Suck.
Handfallen som jag ör ringer jag mammen som e på väg hem från jobbet. Sopborste måste fixas. Springer till Willys som INTE HAR NÅGRA! Så mammen åkte förbi systerns lägenhet och hämtade och kom och hjälpte. Så nu kan katterna springa fritt i lägenheten igen.
Men frågan återstår, Kommer jag få 7 års olycka nu?
Nae, Tror inte det.

Mätt och gla e jag nu efter mat också. Eller gla är väl att ta i. Mätt e jag och jag ska gå och lägga mig och vakna piggare imon.

Men jag saknar dig så sjukt mycket.
Mest för jag är utan dig som mitt humör är illa.
Jag hatar att inte kunna skicka hur många sms jag vill till dig.
Jag hatar att du inte är här hos mig.
Jag längtar efter dig.
Kom hem snart.


/E