Ibland får man lite wakeupcall på hur skört livet är. En sån grej hände mig igår. Vill inte gå in på detaljer men blev väldigt påmind om en väns bortgång för några år sen. Hur orättvist livet är ibland. Det är lätt att glömma och ta vänner/familj/bekanta för givet ibland. Kan inte säga för många gånger hur mycket jag älskar min familj och mina vänner. Ni är fantastiska. Ni står ut med mig, tycker om mig som jag är och ger mig så himla mycket. Även om det inte alltid känns som det så lyssnar jag på alla råd ni ger. Tack.
Varför ska det va så svårt för?
Fin cykeltur igår med. Letade mig runt på okända stigar och trots benen var trötta blev det en fin runda ändå :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar