Glad.

Man kan ju säga så att dagen startade lite halvdant. Hade kravlat mig upp och var på gymmet kl 6.45 för att hinna köra lite styrketräning innan jobbet. Allt var frid och fröjd till jag inser att jag glömt mobil och plånbok. Goddag yxskaft lixom. Bara att vända och cyklar hem igen. fick extra lång uppvärmning och fick korta av träningspasset lite men grymt skönt att ha det gjort. Dagen följde med jobb, och uppladdning för kvällens äventyr. En till mtb-runda.

Anna hade fått tillbaka sin Flash och skulle testa den lite till vilket innebar att jag får låna hennes mtb och jag måste säga att jag tycker vi kommer rätt bra överens han och jag. Det bar av ut i skogen och upp och ner, över stock och sten. Tänkte att kanske denna gången skulle va jobbigare? Skulle jag våga mer eller mindre? Skulle jag orka? Kan bara säga att jag är lika glad efter denna turen som i söndags. Fantastiskt väder, lagom läskiga/roliga stigar, skitjobbiga uppförbackar, vettskrämd ibland och superglad nästa sekund. Vågade nog kanske lite mer idag. Sen att mjölksyran och flåset höll på att ta kål lite på mig är en annan sak. Det går ju träna upp.

Jag får dessutom nu ha cykeln till låns ett tag. Jag kan cykla lite till, se om jag fortsätter tycka det är lika kul, bli lite bättre, lära känna cykeln lite mer, hitta bland stigarna och allt sånt där. Om jag är glad? Oh ja!

Behåller den känslan.

Lite trött men så jäkla glad!

Foto-paus ;-) Iknow, sånt har man egentligen inte tid med. Men lite som fikapaus.

Min nya kompis?