Inte alltid lätt att vara vardagscyklist.

Det är inte alltid lätt att vara vardagscyklist. Varje dag cyklar jag mina kilometer till jobbet. Det är inte långt. Sisodär 2,5 km enkel. Oavsett väder knatar jag ner i förrådet och hämtar cykeln. Önskar jag kunde säga att det var för jag är sååå miljövänlig, glad i att cykla och skiter i väder och vind. Det är nästan så. Nästan alla dagar året runt så är jag glad i att cykla. Det går snabbt, är smidigt och enkelt. Men vissa dagar är jag måttligt road att ge mig ut. Idag var en sån dag efter jobbet. Regnet stod som spön i backen. Ta bussen då tänker ni! Men nä, det går inga bussar från mitt jobb hem till mig. Då måste jag åka omvägar och byta buss. Det går snabbare att gå än att åka buss. Därav jag började cykla från början faktiskt. Men sen har det råkat bli så att jag numera tycker det är kul och oftast även om jag ska till ställen där det går bussar, så tar jag cykeln ändå. Fast idag hade jag velat ta bussen lite. Tur att nästan 95% av alla andra dagar väger upp dessa!

Resten av dagen har flutit på snabbt och bra. Övningskört, storhandlat mat till sisådär 26 personer och nu nyss hemkommer från ett gympass tillsammans med en kompis. Alltid roligare med sällskap och så ger man det där lilla extra om man vet att nån annan tittar. Man blir ju lite extra peppad och motiverad.

Nu är det dags ladda lite inför helgen då jag ska på ledarutbildning igen. Grymt kul ska det bli och ny kunskap om box ska präntas in i huvudet och kroppen. Tankarna är dock helt på annat håll. Håller tummarna för att vädergudarna helt ändrar sig och det blir sol imorgon så jag kan ta en tur med lånehojen. Soontobemine? 

Lite lätt surmulen efter regnig tur hem. Men tog inte lång stund innan man var på humör igen.

Trött banan till en trött tjej. Men kroppen tar tacksamt emot!