Små men viktiga och kul framsteg.

Tanken var att ta ut hojen i morse och fortsätta bekanta mig med cykeln och stigarna här omkring jönköping. Dock så ville kroppen annorlunda och ville inte alls gå upp så tidigt som det var tänkt. Inte så konstigt kanske då jag kom i säng lite sent igår. Efter liten snabb koll på väderprognosen för de kommande dagarna så bytte jag lite i träningsschemat. Det fick bli stryketräning idag och satsar på cykling imon bittit istället.

Väl på gymmet svarade kroppen bra på passet trots senaste dagars förkylning. Lättare helkroppspass och stretch. Och just de små framstegen som nämns i rubriken var dips och strech. Börjar äntligen kunna köra dips med bara kroppsvikt så börjar bli lite starkare. Sen kunde kunde jag i princip för första gången sen i november börja stretcha i spagat igen. Långt kvar såklart men kan ändå stretcha utan att det gjorde hiskeligt ont och det gör ju att man får hopp om att få tillbaka lite rörlighet igen.

Har under kvällen suttit och lyssnat in mig på låtar jag lite hastigt och lustigt ska sjunga på ett bröllop om 3 veckor. Spännande och läskigt på samma gång. Och fantastiskt kul såklart. Men självförtroendet är samtidigt inte det bästa. Kommer jag göra det bra? Kommer jag vara för nervös? De kanske inte tycker jag är tillräckligt bra? Har gjort massvis med sånggrejer men bröllop är alltid nervöst. Det måste ju bli perfekt. Deras stora dag får ju inte förstöras av mig? Tänk om jag sjunger fel? Tur att jag ska träffa min kompis Fia i morgon som är grym och kommer ge mig massa tips!